Jag är så fruktansvärt arg på mig själv! Jag är så himla lat, seg och nonchalant. Och känslig.
Och inte gör jag något rätt heller. Det är så lätt att bara sturnta i saker, ignorera.

Ridningen gick kasst. Lilja var barnslig. Jag var känslosam. Jag intalar mig själv efter varje dressyrpass (ibland hoppning också) att nästa gång NÄSTA GÅNG ska allt bli bra, Lilja och jag kommer samarbeta fint och allt kommer vara roligt och vi kommer få roliga saker att göra. Men det slår alltid fel.

Min pappas respons på allt är att försöka snacka sig ur det, och visst han han rätt om vissa saker, men vissa saker... Låt oss bara säga att han inte suttit på Lilja.
Min mammas respons var "men, ja, då måste vi ju ta ett snack med ridläraren, för det är ju inte meningen att jag ska behöva betala 206kr för något du grinar för" och direkt efter "ska vi sälja Lilja då? köpa en ny ponny?". Det hjälper fan inte! Fattar ingen att jag älskar Lilja, men att det inte är något roligt med egen häst och ridningen jämt? Jag älskar henne så mycket, det gör jag. Eller ja, så mycket jag nu kan älska.
Men samtidigt slås jag varenda dag att om två år kommer jag inte ha henne längre, jag hade nicke i 1½ och hans trots mot mig försvann aldrig, vill jag verkligen kämpa i 2år för att sedan glömma allt? är det inte bättre att ta stöten nu, innan det går för långt? sälja henne och se att hon får ett bra hem istället?
Men då blir jag så självisk - jag vill ju ha kvar henne egentligen, i alla fall ibland. Ochh jag kan verkligen inte bestämma mig... Nä fy fan nu grinar jag igen.
Har ett nytt rekord eller nåt, har grinat säkert sju åtta gånger den senaste veckan bara. Mer än jag brukar på ett halvår. Hatar att vara deppig...

Någon som har något kul att berätta?
Ikväll ska jag nog gå och lägga mig och bara gråta i kudden tills jag somnar och sedan ta en huvudvärkstablett imorgon och deppa lite på idrotten när jag gör orientering. Skulle vilja titta på någon måbra film men orkar inte. Ögonen håller på att gå ihop :) Godnatt vänner, hoppas ni haft en bättre vecka än jag (trots att jag egentligen borde älskat veckan, har ju faktiskt gjort mycket roligt. men det mentala ska visst alltid trassla till det för en?!)