min-manhattan-karlek

Som för typ alla andra tonåringar startade den med att min förebild bodde där. Men sedan skiljer sig historien starkt från det genomsnittliga på grund av att jag har ingen förebild som bor i Manhattan - det är Manhattan som är förebilden. Jag började älska allt i Manhattan allt eftersom jag tittade lite på några Sex and the city program (också det väldigt vanligt bland tonåringar), läste lite skönlitteruatära (felstavat, I know) böcker av humoristiska NYC bor och jag kände mig verkligen H-E-M-M-A.
Visserligen har jag ännu inte besökt Manhattan överhuvudtaget, men låt mig säga såhär: nästintill allt jag suktat efter tidigare i mitt liv har alltid varit värt besväret, varför inte Manhattan?