Jag är definitivt ingen ungdom längre. I alla fall inte i den delen av hjärnan där sömnen ligger. För när man har ungdomen i sig kan man vara vaken ofta, länge och ändå vara pigg och alert i flera veckor efteråt. Så var jag förut. Men nu, när jag börjat missbruka både mat, godis och sömn så går det inte längre. Men jag vill det så gärna! För SATC går så sent, och jag kan inte somna utan en timmes läsande. Eller mer.
Jag vet inte hur jag ska göra för att sova tidigare eller MER heller - sömnpiller är jag antingen ännu tröttare av dagen efter eller så somnar jag inte alls utan blir 110% pigg. Te klarar jag bara inte av, jag kan inte sluta med godis och jag kan inte gå och sova tidigare heller. Någon därute som kan hjälpa mig?
Om jag går upp klockan halv sju en dag, då är jag inte vaken förrän vid 4-5. På eftermiddagen. Och ni kan ju tänka er hur skolarbetet går DÅ...

Är att en gång få bo minst ett år i Manhattan. I en usel lägenhet för svindyra pengar i månaden, för att stiga upp vid sex för att gå till gymmet och sedan arbeta hårt med något som (jaja, jag vet att ni suckar) som har med "innegänget" att göra. Allra helst något med mode. Kunna gå i 10cm högklackat, vissla på gula taxibilar... Efter det kunna sticka till en bar, ragga upp någon kille, enjoy tha life och S-H-O-P-P-A-!. Och min andra dröm är då att kunna gå in i en affär på Manhattan och bara köpa den absolut snyggaste väskan (eller eventuellt skor) och ... Ja, mycket.

Jag vet att den här drömmen aldrig kommer bli sann, dels för att jag aldrig kommer kunna förmå att slösa mina pengar på sådant här, dels för att jag är för ful. Skitsamma i vad alla säger, jag vet att det är sant och det gör ni också. Don't try to fool me.

Men bloggen är här för att stanna för att jag vill kunna ha de här två ynka drömmarna och vrida och vända och bida min tid. Jag vill skriva om allt som jag tycker kan ta mig till mina drömmar, oavsett hur jävla litet och kasst det är. Jag vill ha den friheten...